Hej alla!
Har gått och funderat på några detaljer ur det dagliga livet här i BRF Nymansgårdarna.
Varför är det så svårt att hälsa på varandra! Nu känner jag inte alla och alla vet inte vem jag är, men några tittar bort när man möts, de flesta är glada och hälsar.
Oftast de som hälsar har man lärt känna litet grann, men jag förstår att vi ser ju varandra endast under korta stunder och det kan finnas mycket under ytan som vi inte känner till.
Jag reste under många år i tjänsten, jobbade som mest mot 13 olika länder inom Europa. Det blev många kvällar sittandes helt ensam på någon restaurang någonstans.
Under den här tiden fick jag för mig att göra på två olika sätt när jag kom in i restaurangen.
Första sättet, att bara titta rakt fram och fullständigt ignorera alla andra i lokalen.
Andra sättet, att när jag kom in genom dörren, stanna till och titta mig omkring, kanske med ett litet leende, nicka mot någon som jag mötte blicken hos. När jag satte mig låta blicken svepa runt och visa att jag sett alla andra som fanns i lokalen.
Varje gång jag gjorde enligt första sättet kan jag säga till 100% fick jag ingen kontakt med någon annan person i lokalen.
Andra sättet så var det nästan utan undantag någon som öppnade för en pratstund, hälsade när de gick, eller kommenterade något aktuellt ämne, kanske något de visade på TV:n. Jag kände mig uppmärksammad och det hade absolut en viktig betydelse just i stunden.
Det tycker jag bevisar att det är en själv det till stor del beror på hur man bemöts av andra! Så I den bästa av världar löser det mesta sig genom att vi lär känna varandra.
Testa med att säga hej till någon du möter så får du se hur det slutar!
Med vänlig hälsning
Tore